Vi tänkte ta ett morgonpass på gymmet, men lyckades försova oss. Jag stannar hemma från Boden idag för att plugga och så får vi se ifall Linus kommer hem en sväng mitt på dagen eller ifall vi hinner träna ikväll mellan Boden och Piteå. Stressigt? Japp. Men dagens höjdpunkt går inte att missa. Jag längtar ju som en galning efter att träna, speciellt nu efter en vilodag. Men vi får se hur allt hinns med! Jag kanske måste träna något själv och så kör vi dubbelpass imorgon. Det är nackdelen med det programmet vi går efter nu.. Det finns med så fruktansvärt tunga övningar som man ska köra astungt och därför är det omöjligt att vara själv på gymmet. Är man själv kan man ju inte pressa sig till failure i tex bänk. Men men.. Vi får se! Får komma på någon slags nödlösning ifall det inte blir något idag. Träna ett par muskelgrupper och lite kondition, typ. :)

Ni kanske tänker; "ett träningspass hit eller dit spelar väl ingen roll?". Me för mig är det annorlunda. Så fort ett pass är över längtar jag till nästa. Och nu när jag har haft en vilodag har jag ju längtat extra länge. För att ni som inte tränar ska förstå mig så kan vi ta en liten jämförelse.. Tänk er ett barn som är på semester och har sett fram emot att fara på tivoli och åka karuseller och surrat om det hur länge som helst. Sedan börjar det spöregna och det blir inget tivoli. Ser ni besvikelsen? Så är det för mig att inte får träna, för det är något som jag verkligen ser fram emot och längtar efter!