Det känns lite jobbigt nu. När Linus kom hit i onsdags tänkte jag att vi skulle ha hur mycket tid som helst på oss att mysa och bara ta hand om varandra. Och visst, det har vi gjort. En massa. Men det har gått alldeles för fort. Imorgon far han igen. Det är sista kvällen och sista natten han är här nu. Och det är alltid lika jobbigt. Jag borde lära mig det, men det kommer nästan som en chock varje gång när jag inser att han eller jag måste fara.