Idag är det min och Linus tvåårsdag. Dessa två år har gått snabbt, men samtidigt känns det som att det alltid har varit vi. Men jag kommer ihåg pirret i magen första gången vi träffades. Första pussarna. Första allting när det bara känns så där nytt och spännande och man undrar vart allt kommer att leda.

Visst, vi har haft diverse pauser av olika anledningar, men vi har alltid kommit tillbaka till varandra av en anledning; Vi älskar varandra och kan inte sluta göra det även om vi försöker.

Det är jobbigt nu när jag har flyttat. Vi pratar mycket i telefon, men det blir förstås inte samma sak som att umgås. Vi saknar närheten av varandra. Bara en sån sak som att kunna kramas och mysa precis när som helst. Så det är svårt när jag bor 30 mil bort när vi annars är vana vid att träffas varje dag. Nu är det en vecka och sex dagar sen vi träffades sist. Men ikväll ska jag hem och mysa med min underbara älskling. Har längtat i en vecka och sex dagar efter att hans armar runt mig, att få känna tryggheten i hans famn.

Jag älskar min Linus mer och mer för varje dag som går. Det låter klyshigt, men så är det! <3



Du är finast i världen! <3