Jag saknar Linus så fruktansvärt mycket. Jag blir alldeles deppig när jag inte har honom hos mig. Det är svårt, men jag försöker tänka positivt. Jag har någon att sakna och någon som saknar mig. Jag har någon att älska och någon som älskar mig. Det är inte alla som har det, så det är något som man ska vara tacksam över. Jag är förlovad med den finaste mannen i hela världen. Han är mitt liv. Mitt allt.

Vi har i princip det perfekta förhållandet enligt mig. Det enda som är jobbigt är att vi är ifrån varandra så mycket under terminerna. Annars har vi det så underbart att jag tror att jag lever i en dröm. Jag väntar liksom på att vakna upp, men det händer inte. Det är på riktigt. Helt otroligt. Jag vill spendera resten av mitt liv med honom. Gifta mig, skaffa barn och bli pensionär med honom. Det vi har är äkta kärlek. Vi får helt enkelt härda ut de här svåra dagarna när vi är ifrån varandra. Det är vi mot världen!