Det ser ut som att Linus kommer att nå sin målvikt innan helgen! Igår var det bara två hekto kvar, men han måste ha samlat på sig lite vätska eftersom vågen pekade UPPÅT idag. Men eftersom det bara är vätska så släpper det lika snabbt igen. Riktigt spännande så här på slutet. Och grymt att han är så målmedveten! Hade jag fått bestämma hade han slutat med dieten för några veckor sedan och börjat bygga muskler istället för att sedan deffa med mig, men han är fast besluten om att nå målvikten nu. Duktigt, tycker jag!

Något som jag dock blir väldigt ledsen över är att vissa tycks tro att det är jag som tvingar honom till att gå på diet för att han inte duger för mig som han är/var. Det stämmer inte över huvudtaget! Jag har aldrig någonsin klagat på hans vikt och jag har alltid tyckt att han har varit världens snyggaste. För mig kan han väga 60 eller 120 och jag älskar honom lika mycket för det. Om jag älskat honom precis som han är i tre år, varför skulle jag sluta göra det nu? Det var helt och hållet hans eget beslut och jag hakade på som coach, vilket han har behövt. Det är inte alla som klarar av att gå på diet utan att få något stöd från någon annan. Speciellt inte när de i hans omgivning äter väldigt onyttigt, festar väldigt mycket och försöker trycka i honom mat. Klart man behöver någon som stöttar och hjälper då! Ifall jag kan hjälpa någon att nå sitt mål, må bättre och leva hälsosammare så gör jag det. Men man måste vilja det själv. Ifall någon kommer till mig och vill ha hjälp så hjälper jag till, men jag skulle aldrig säga till någon "du behöver gå ner i vikt". Det är upp till var och en hur man vill leva!

Och en fråga till de som tror att Linus går ner i vikt för min skull; hur fasen ska man ha karaktär till att gå ner 22 kilo om man inte vill det själv? Tror ni att man skulle kämpa och slita i ett halvår om man inte själv hade motivationen och ambitionen att göra det? Speciellt svårt hade det ju varit eftersom jag bor i Umeå och han i Älvsbyn. Tror ni att han hade kämpat så här hårt på veckodagarna när jag inte umgås med honom ifall han inte hade velat det? Nää, då hade han kunnat fuska hur mycket som helst. Jag har lagt upp kostschema, träningsschema, m.m. åt honom som han kan följa, men ifall han väljer att inte följa det så är det helt och håller upp till honom. Det är hans val. Han hade kunnat välja att hoppa av dieten precis när som helst. Han kan fuska när han vill. Jag kan inte styra över honom utan det är han själv som bestämmer. Ibland frågar han mig ifall han får äta något speciellt och jag säger nej eftersom han har bett mig göra det. Det är väl inte så konstigt? Med en omgivning som försöker trycka i en onyttig mat och sluta upp med sånt där svammel som att gå ner i vikt så kan det, speciellt som kille, vara skönt att ha någon att skylla på. Det är klart att det är lättare att säga "Jag får inte äta chips för Emma" än att säga "Nää, jag försöker gå ner i vikt" i flera sammanhang och därför låter jag honom säga det, även om han självklart har en fri vilja. Ber han mig att säga nej och stötta honom så gör jag det så gott jag kan.

Så sammanfattningsvis; det är en stor grej att gå ner 22 kg och man gör inte det om man inte själv är motiverad till det. Det är svårt med omgivningens påtryckningar, speciellt om man är kille och vill gå ner i vikt och ens vänner tycker om att äta skräp och dricka öl. Jag stöttar honom och det är han som bestämmer.

En annan sak är att jag fått klagomål över att jag kan äta onyttigt men inte tillåter honom att göra det. För det första; han vill inte äta onyttigt för han är fast besluten om att nå sitt mål. För det andra; jag går inte på diet. Jag äter som en tok för att bygga muskler. Och även om jag skulle gå på diet, ska jag då äta samma saker som Linus? Behöver jag gå ner 20 kg? Nej. Jag skulle försvinna. Så sluta klaga på det! Jag lagar god, hälsosam mat åt oss. Jag exprimenterar med recpet och varje gång som Linus gått in i en ny fas i dieten har jag hakat på i ett par dagar för att se vad som händer med kroppen (tex trötthet, energi, hunger) för att veta vad det är han går igenom. Mer än så kan jag inte göra.